Höst...

Så var då den efterlängtade hösten äntligen här! Eller, nej vad säger jag? I år var den inte så efterlängtad eftersom vi ju inte haft någon sommar att tala om! Men i alla fall, nu behöver man inga ursäkter för att kura ihopa sig under en filt i soffan med en kopp the i handen och se en bra film!

Sommaren var väl, för min del, ganska så bra även om jag önskat att jag kunnat steka mig på stranden och kasta mig i havets vågor var eviga dag. Jag fick ju möjlighet att upptäcka att man kan tillbringa sin semester, inomhus, framför en målarduk med pensel och en palett full med färg i högsta hugg. En ganska trevlig upptäckt! :-)

En annan ganska trevlig upptäckt, jag haft i sommar, är att bli kär, på riktigt! Kanske lite taskig upptäckt med tanke på att jag i min enfald trott att jag varit kär en jäkla massa gånger i mitt liv (ja, inte taskig för min egen del, alltså). Men helt ärligt så tror jag att det bara har varit som jag lurat mig själv de andra gångerna. Jag har helt enkelt varit kär i kärleken och sen har det inte spelat så stor roll vem som varit min måltavla, bara jag har fått njuta av känslan av pirr i magen. EGO! Så är det inte nu, för denna gången började lite annorlunda än vad som för mig är brukligt! Jag var inte kär från början och mitt mål var inte fastställt. Känslan var något som kröp sig på mig, helt utan förvarning, för varje dag som gick, en helt underbar känsla! Tiden har gått och mot en del odds så har vi snart träffats i två månader... :-)

Ett tag efter att vi börjat att träffas får jag frågan om jag kan gå in och kolla på Loka Brunns hemsida (en SPA-anlägging i närheten av Örebro) och se om det är något intressant. Jo, det var det ju! Vi åkte dit helgen den 27-28 september, när träden var som vackrast och höstsolen sken som bäst! Det var en oerhört skön och avslappnande helg med god mat och dryck, sköna behandlingar och trevligt och mysigt sällskap. Jag önskade att helgen aldrig skulle ta slut! Men helgen tog slut och jag upptäckte att jag trivdes enormt bra i denna mans sällskap och närhet.

Närhet ja, det är något som jag har tyckt bara har varit för fjollor och mesar. Två människor som hänger, slickar och klänger på varandra överallt bland folk har varit det mest avskyvärda jag har kunnat se, nästan som om jag hade skulla kunnat kräkas bredvid dem. Idag kan jag förstå de även om jag själv inte skulle vilja stå och slicka min älskade (ja, vaddå lite hångel räknas väl inte!!?:-)) i örat på Konsum, inte heller ICA för den delen, så kan jag åtminstonne låta bli att må illa när jag ser det. Bara en sån sak! :-)

Bio... Jag var tillsammans med en kompis och såg Mamma Mia! the movie i somras. Det var en helt sanslös upplevelse av glädje som sköljde över en när man kom ur biosalongen. Alla runt omkring en tycktes känna somma känsla för alla dessa leende kunde inte vara falska, påklistrade smil. När jag några veckor senare var och såg filmen igen, tillsammans med en annan väninna, som så gärna ville se den, och med Lukasz, hade den där förstakänslan lite försvunnit men glädjen över att se alla dessa glada människor runt omkring var helt fantastisk. Jag visste ju hur de kände för jag hade upplevt det samma men denna gången kunde jag glädjas åt att se andra bli så glada. Underbar känsla...

Som sagt hösten är här, men det gör inget för inom mig brinner en låga som håller mig varm.... :-)

Livets norm

Vem skapade normen för livet? Så här är det meningen att ett liv ska levas... Hur kan någon vet det?

Den svenska normen brukar oftast, på ett hånfullt sätt, uttryckas som "Svenssonliv" med "villa, VOLVO, vovve och vagn". Men är det en bild som folk vill leva upp till trots att de ofta hånar den? Är den svenska normen lik den engelska eller nederländska normen eller är det helt olika i olika länder för vad som är att betrakta som "normalt"?

Varför har inte du gift dig, och... va, ska du inte ha barn!!!!??? Varför inte det? Du ändrar dig snart ska du se... Vill man att jag ska ändra mig för att passa in i normen eller för att man verkligen tror att man inte kan vilja att inte skaffa barn?

I min värld är det inte en norm att skaffa barn eller bilda familj, om jag hade velat ha barn hade det heller inte varit för normens skull jag skaffat dem. Ibland undrar jag vad det är som driver folk till att ställa så konstiga frågor. Jag ifrågasätter väl inte varför någon skaffar barn!

Något som jag däremot tänker en del på, men håller för mig själv, är undran över för vems skull folk skaffar barn... Är det normen, eller viljan av att vilja bli fler på jorden, eller är det en längtan av att komma bort från tristessen i ett förhållande (något som säkert alla som blivit föräldrar skulle förneka), något som distraherar i vardagen, ett sätt att göra av med överflödig kärlek, eller helt enkelt en anledning som jag aldrig ens har tänkt på...?

Är det inte så att om man älskar någon så vill man inte att någon annan ska komma och dela den någons kärlek med en? Varför delar man den då frivilligt genom att skaffa barn? För visst måste ju någon mer än jag har reagerat på att föräldrar ibland "klagar" på att de inte ha tid för varandra och att de, sedan de fått barn, så sällan har sex med varandra... Är det inte en förutsättning för att skaffa fler barn? Och har man inte räknat ut det redan innan; att tiden för varandra måste bli kortare när det är fler som vill vara med och dela den?

Dessa frågor dyker ständigt upp i mina tankar och anledningen till att de gör det är att det verkar upprörande konstigt att inte skaffa barn, men att det inte alls är konstigt att man vill dela den man älskar med en, två, tre eller kanske fyra andra, oavsett om det är ens gemensamma barn... Inget är så starkt som den svagaste länk förvisso, ju fler länkar ju större sannolikhet att något håller. Men också så mycket mer som kan skadas om en länk brister...

Har normen skapat detta och vem skapade i så fall den...? Vilken norm skapades den normen i så fall efter?

Polenresan

Jag har varit i Polen!! Ja, jag har tillbringat flera dagar i Polen och är jätteglad för det!

Jag förstår inte riktigt den allmänt tråkiga inställningen till vårt grannland bortom Östersjön. En massa svenska har en otroligt förutfattad mening om det vackra land som Polen visade sig vara.



Jag och min vännina, Maggan, bokade en SPA-helg i Swinoujscie. Helt skön helg bara! :-) Tre timmars skön avslappning med behandlingar och skönt, nåja vattnet kunde varit lite varmare, algbad. För den som inte badat i algbad någongång kan jag berätta att det inte alls är ett grönt slemmigt bad som man skulle kunna tro när man hör ordet. Nej, det är helt genomskinligt, och lite tråkigt jämfört med tanken, och inte alls slemmigt!



Maten i Polen är, tyvärr, ingen kulinarisk upplevelse! Snarare tvärtom! Hur kan man äta mat som inte smakar något dag ut och dag in, år efter år? Eller var det så att jag och Maggan lyckades, trots goda tips om god mat, att inte finna något ställe där det serverades god mat? Jag vill absolut inte, på något vis, påstå att maten var oätligt. Nej, den vara bara supertråkig! När jag nu varit hemma några dagar och pratat lite med folk i min omgivning har det varit delade meningar om hurvida den polska maten är god eller inte. Konstigt nog hörde jag om en svensk kock som blivit helt imponerad av maten i Polen! Till den kategorin sällar jag mig inte! Jag tyckte att maten var noll god, som den gode Breitholtz skulle ha uttryckt det! :-) Nåja, det går att leva på ostbågar (OLW), salta pinnar, choklad och pannkakor med chokladsås också. Noll problem, för min del!



Ölen i Polen är däremot helt okej! För att inte tala om priset på den; färre än 18 kr för 50 cl Heineken! Noll att klaga på när det gäller ölen, alltså! :-) Och visst kan man stå ut med lite smaklös mat bara man kan skölja ner den med öl som nästa är gratis!? Jag kan i det i alla fall!



En annan sak som jag också gillade starkt med Polen, eller rättare sagt med Swinoujscie, är att stranden är av en helt anna kaliber! Jag skojar inte när jag påstår att deras strand är sjukt låååång och sanslöst breeed! Helt underbar strand och sand, härlig sandbotten att gå på i havet och precis lagom varmt. Ja, jag fattar att jag ju haft tur med vattentempen och att det inte alltid är så, men i alla fall! :-)



Nu är man hemma igen och det verkar inget annat göra här just nu än att blåsa som f-n! Varför!!?? Måste finnas någon klok anledning till detta blåsande som jag har missat... Hade bra gärna velat veta....

"Vad ska du göra när du blir stor?"

Ja, det är den ständiga frågan i min omgivning!

Jag ÄR stor, tänker jag! "Och när ska du nu bli klar med denna utbildningen?" När tiden räcker till, tänker jag.
Varför måste man ha så bråttom att bestämma sig för vad man ska göra när man blir stor? Jag är stor och har inga problem med att fortsätta ett tag till med att fundera på vad jag ska syssla med i 30 år framöver.
30 år till i arbetslivet, alltså! Det innebär ungefär dubbelt så lång tid till som jag redan varit arbetsverksam i mitt 34-åriga liv. Det är ju en hel evighet! Varför ha så brått då? Om jag bestämmer mig nu så kanske jag behöver ångra mig i 25 år över att jag valde just den banan. Nej, det är bättre att ta det lungt och inte förhasta sig! Det finns så många andra saker som jag förhastar mig med, eller som jag är snabb och kvick med, medans andra går och funderar och drar på beslut. Nej, låt mig få ta tid på mig. Eller låt mig få förhasta mig och rusa fram som ett stressat troll i mina tankar och idéer! Jag GILLAR det och tycker att jag ska få göra saker som jag just gillar, det är ju mitt liv som ingen annan kan leva! :-)